Njuovvat

Čakčat lea dat áigi go Sámis váldet niesttebohccuid. Áigi lea danin sarvát leat buoiddit go leat borran buoragit maŋemus áiggi ja lea ovdal ragatáiggi ja heajut guohtuma dálvvi mielde. Ragatáigi álgá dábálaččat gaskamuttus čakčamánus ja bistá sullii mánu, muhto giđđaguohtun ja dálki váikkuha goas ragatáigi álgá. Dat sáhttá maid njuovvat sarvvaid go lea ragatáigi muhto de ferte gáskkihiid vai spáillihiid njuovvat. Otnábeaivvi njuovvamuš, goit mu guovllus, lea ođđalágán njuovvamuš gos geavahit ođđa reaidduid ja vugiid muhto maid árbevirolaš njuovvan máhtuid.

Jur dán beaivvi gávdnen soapmása gii váldá vara boares vuogi mielde, meidnen čilget gokte son njuovai. Go lea goddán bohcco de ferte čugget cohkái nu varra čoahkkana vuovdái ja de das goaivu eret vara. Muhto ovdal beassá nu guhkás de ferte álggus čoddaga buođđut vai guomu ii šatta biergguid nala go čoavjji váldá gorudis eret. De álgá bargu duollji gávlot ja njaccut nu beassá rahpat vuovddi. Go vuovddi lea rahpan ferte váldit eret siskelasaid ja čoavjji ja de lea varra das vuovddis. Gillon vara smávve de gieđain nu gillomušat billánit. Maŋŋel go galgá bidjat vara vuorkái ii lea go silli čađa njorret dan. Dán vuogi mielde ii dárbbaš fierrut ii ge maidege iežá dahkat varain ovdal go vurke vai reide dan.

Gávdnojit máŋgga ládje gokte de dahká dás maŋŋel muhto okta vuohki lea njuovvanrusttega geavahit gos lokte olles goruda ja seammá áiggi duolji luovvana. De ii lea go gohcut goruda ja das rihttet. Dat gávdnojit nu ollu rihttenvuogit dego njuovvit nu dás in gille čilget jur gokte dan dahká. Muhto dat váldá luovus čoamohasaid ovddemus, erttegiid maŋŋel, ja de čielggi luvve ja maŋemusat báhcet čoarbbealit maid de ferte váldit guovtti oassái.

Dábáleamos min guovllus lea, go lea njuovvan, ahte bidjat mállása duoldat. Dat lea čielggi maid lađasta ja duolddaha, dasa lassin vel dahkat guhppáriid (gámssuid, duoldangáhkuid) ja márffi. Guhppárat ja márffit leat dahkkon seammá ládje. Dat lea varra ja jáffu, muhto lasiha eanet jáfuid maŋŋel go lea márffiid dahkan ja galgá dahkat guhppáriid. Dat ii sáhte goasege bidjat njuoska bierggu guorus báhtái, ferte álu veaháš čázi bidjat báđi bodnái ovdal go biergguid álgá bidjat báhtái, in dieđe jus lea diida vai ahte ii buole bodnái.

Čielgedávttiin leat golbma sierra namahusat:

Sehpedatdávttit leat dat dávttit mat leat sehpedagas ja dat leat dat guhkes dávttit.

Smarbmedávttit leat dat unnimus dávttit čielggis, ovttas sehpedatdávttiiguin dat lea ovdačielgi.

Ruossadávttit leat dat vihtta maŋemus dávttit čielggis ja dat lea maŋŋečielgi.

Slakt

På hösten är den tiden det tas slakt renar i Sápmi. Tidpunkten beror på att hanrenarna är feta efter att ha ätit bra under sommaren och hösten och att det är före brunsten och det sämre betet under vintern. Brunsten börjar vanligtvis i mitten av september och varar ungefär en månad, men vårbetet och vädret kan påverka när brunsten börjar. Man kan slakta hanrenar även under brunsten, men då måste man slakta kastrerade hanrenar. Dagens slakt, åtminstone i det område jag kommer ifrån, är modern slakt, då nya verktyg och metoder används men också traditionell kunskap om slakt.

Just den här dagen hittade jag en person som tar blod enligt en gammal metod, jag ska förklara hur han slaktade. Efter att man har dödat renen sticker man den i hjärtat så att blodet samlas i bukhålan och man skopar blodet därifrån. Men innan man kommer så långt måste man knyta ihop matstrupen så att köttet inte får vominnehåll på sig när man tar ut magen och inälvorna. Sedan börjar arbetet med att skära upp den och ta bort skinnet från kroppen. När man har öppnat bukhålan måste man ta ut inälvorna, och blodet finns då där i bukhålan. Man har sönder det koagulerade blodet med händerna. När man sedan vill lagra blodet behöver man bara sila blodet. På det här sättet behöver man inte vispa eller göra annat med blodet innan man lagrar det eller tillagar det.

Det finns många sätt att göra det på efter detta, men ett sätt är att använda en slaktställning och lyfta hela kroppen samtidigt som skinnet åker av.  Sedan hänger man upp renen i slaktställningen när skinnet är borta och styckar upp den. Det finns lika många sätt att stycka som det finns slaktare, så jag kommer inte att gå in på detaljer om hur det går till. Men i det stora hela går det till så här: först tar man av bogarna, sedan sidorna och sedan tar man loss ryggen och slutligen har man kvar stekarna, som man delar i två delar. Det vanligaste i våra trakter är att man efter slakt kokar köttet. Det är ryggen man delar upp och kokar, av blodet gör man blodpalt och blodkorv. Blodpalten och blodkorvarna görs av samma smet, men man tillsätter mer mjöl till blodpaltarna. Man kan aldrig lägga det okokta köttet i en tom gryta, det måste finnas åtminstone lite vatten i botten av grytan.  Jag vet inte om detta är en tro på något eller om maten annars bränns i botten av grytan.  

Slaughter

In the autumn, certain reindeer are slaughtered in Sápmi. Autumn is chosen because the male reindeer are fat after eating well during the warmer season, it is before the mating season as well as the winter which brings less grazing. The mating season usually starts in mid-September and lasts about a month, but weather conditions and spring grazing can affect when the mating season starts. You can slaughter male reindeer during the mating season, but only castrated males. The slaughter of today is modern, at least in the area where I am from. New tools and methods are used but also traditional knowledge of slaughter.

This particular day I found someone who collects the blood according to the old method, I’ll explain his methods. When you have killed the reindeer, you stab it in the heart so that the blood collects in the abdominal cavity and you scoop the blood from there. But before you get that far, you must tie the esophagus so that the meat is protected from the rumen contents. The work of cutting the reindeer open and removing the skin from the body then begins. When you have opened the abdominal cavity, you must take out the entrails, and the blood is then there, in the abdominal cavity. You need to break the coagulated blood with your hands. That means that when you want to store the blood, you simply need to strain it. This way, you don’t have to whisk or do anything else to the blood before storing or cooking it.

There are many different ways to proceed at this stage, one way is to use a slaughtering stand and lift the whole body while the skin comes off. When the skin is removed, you hang the reindeer on the slaughtering stand and cut it up. There are as many ways of cutting as there are butchers, so I will not go into detail about how it is done. However, first the shoulders are removed, then the sides and then you remove the back and finally you are left with the steaks, which you separate into two parts.

The most common thing in my area after slaughtering is to boil the meat. It is the back part that you divide and boil. The blood is made into a sort of blood dumpling and blood sausage. Blood dumplings and blood sausages are made from the same batter, but you add more flour to make the blood dumplings. In my area, you never put the meat in an empty pot, there must be at least a little water in the bottom of the pot. I don’t know if this is because of tradition or belief in something, or if it is because the food can otherwise burn.

Marja Labba
Project Assistant
Várdduo – Centre for Sámi Research

(Pictures by Marja Labba and her son)